Resan tillbaka


Nu är det redan december, och resan till Kanada som jag och My planerar närmar sig med stormsteg. Från början var det tänkt att vi skulle komma iväg i januari, men så blir det inte. Så vi siktar på februari nu. Vi har pratat om att snart gå ner och köpa flygbiljetterna, så vi har det gjort. Så vi har ett datum, och så man vet på allvar att man kommer iväg. Det är en sån jäkla härlig känsla precis när man köpt den där biljetten, för då vet man att man snart är på väg.

Jag längtar jättemycket. Jag saknar landet, människorna, naturen, alla våra vänner vi har där. Och jag vet att det här är verkligen det jag vill göra. Jag måste göra den här resan. För just nu känns det som att allt står still. Jag kommer inte framåt, och det kommer jag inte göra heller om jag är kvar här. Man fastnar liksom i samma mönster, och jag vet inte vad jag vill göra med mig själv om jag är kvar här. Jag ska plugga, det ska jag absolut, men jag känner inte ett dugg för det just nu. För det är den här resan, den här upplevelsen, jag måste få göra först. Först och främst för att hitta mig själv, hitta vad jag vill med mitt liv. Jag måste komma iväg ett tag, för att verkligen komma underfund med allt. Jag tror jag kommer känna mig nöjd efter den vistelsen i Kanada, kanske ha mer pejl på läget och veta precis vad jag vill. Jag kanske vill hem på en gång och plugga, och efter det kanske öppna eget, som är min stora dröm.

Men som sagt, den här resan behöver jag.. annars kommer jag stå och trampa på samma ställe. Behöver ett break från allt också för att veta vad man verkligen uppskattar här hemma och med sitt liv.

Jag är övertygad om att jag och My kommer få ett underbart år i Kanada, och man kommer lära sig mycket. Vi åker dit utan nånting egentligen.. en flygstol. Boende & jobb ska vi fixa när vi kommer fram. Men jag vet att allt kommer lösa sig, det gör det jämt på ett eller annat sätt. Det är nåt jag har lärt mig efter dom resor vi gjort hittills, hur jävligt det än verkar så löser sig allt tillslut. När vi kommer så har vi kompisar som står med öppna armar och låter oss bo där tills vi hittar nåt eget. Gästvänligheten där är enorm. Det går inte att beskriva. Alla bara släpper in en och välkomnar en på ett sätt som verkligen får en att känna sig hemma.

Det här kommer bli mitt livs äventyr,
säkert både på gott & ont.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn/Name:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar/Comment:

Trackback
RSS 2.0