Att övningsköra med pappa är för det mesta riktigt kul. Och han är en bra lärare pappsen. Men nu har vi hållt på så länge (typ varje dag sen i slutet av september) och ibland går vi varann lite på nerverna. Plus att jag kör i svårare trafik nu, det är mer att hålla koll på, måste vara fokuserad och koncentrerad hela tiden. Och pappa gapar och skriker på mig lite titt som tätt när han tycker att jag gör nåt galet. Och han tycker aldrig att jag lyssnar på vad han säger. Typ "bromsa vid den där skylten Rebecca". Sen kör jag kanske 10 meter till, för jag tycker inte att det passar sig att stanna där. Då blir han tokig och säger att jag ska göra som han säger. Medans jag tycker att det kan jag minsann avgöra själv, vart jag ska stanna.

Sen har vi väldigt olika uppfattning om vad full kontroll är. Det har även jag och min körlärare olika uppfattning om. Som häomdagen på min körlektion, så tyckte min lärare att jag var lite väl ivrig iväg efter att jag precis släppt en tjej över övergångsstället. "Ja, där var du ju ungefär 3 mm från att klippa benen på tjejen!! Så där får du inte göra!" Jag kontrade med att jag hade "full kontroll! Jag skulle väl aldrig vara så oansvarig och köra iväg för tidigt!" Jag visste ju att jag skulle hinna precis. Lika så häromdagen när jag körde med pappa och skulle parkera mellan 2 bilar, jag körde på tok för fort tyckte pappa, och var väl kanske 5 cm från att köra rätt in i bilen till höger. Men jag övertygade pappa om att jag hade full kontroll! 5 cm är ju trots allt 5 cm.. jag klarade ju det.. jag körde inte in i bilen.

Nej, jag är för det mesta en bra förare måste jag säga. Och jag har alltid full kontroll på läget!
;)