I söndags skulle jag sitta nattvak igen mellan 21-07. Torsdagnatten gick bra, så jag visste vad som väntade. Hade med mig böcker, massa godis & tv-tablå så jag visste vad jag skulle kolla på hela natten. Men söndagnatten blev inte alls som torsdagen.

När jag kom så fick jag se att tanten var jättedålig, hon hade verkligen försämrats från sist jag satt där. Blev helt förvånad att det hade gått så fort. Nu kunde hon inte ens prata, bara låg i sängen. När nattpatrullen kom första gången runt 23-tiden sa dom att det var nog inte långt kvar för henne, att hon förmodligen inte skulle klara natten. Dom var jättesnälla mot mig och sa att om det var nåt så fick jag ringa så skulle dom komma på en gång. Jag hade ju aldrig varit med om det förut, att nån kanske skulle gå bort under mitt vak.

Hon blev sämre ganska fort, så jag ringde nattpatrullen och dom bestämde sig för att ringa efter nattsköterskorna, som kom efter ett litet tag. Dom skulle ge en morfinspruta mot smärta. Dom såg att hon var väldigt svag, och den ena sa att det var nog inte alls långt kvar nu, så hon sa att dom skulle stanna där med mig tills det var över - så jag skulle slippa vara ensam. Det var väldigt skönt tyckte jag.

Sen kom nattpatrullen igen på sitt sista besök för natten. Så då var vi 5 st där. Vi stod allihopa runt hennes säng när hon gick bort. Så hon hade mycket folk runt sig, hon slapp vara ensam.

Sen var det massa annat som skulle fixas. Läkare kom och skulle konstatera döden, Fonus skulle ringas, barnen ville komma. Kl var strax efter 4 på natten. Runt 5 skjutsade en av sköterskorna hem mig, för jag behövdes ju inte där längre. Jag är väldigt tacksam att dom var där under tiden, och dom var så snälla och hjälpsamma!

Den natten tog en väldigt oväntad vändning kan man ju lugnt säga, men det kändes ändå okej. Jag trodde det skulle vara otäckt att vara med när någon dör, men det var inte det. Det var väldigt lugnt och stilla.